Demokrati, kultur och religionskritik

En konstruktiv religionskritik måste både ta sikte på att lyfta det som är/har varit skevt inom religionerna och ta sikte på att bredda vår genomsnittliga förståelse för vad ”religion” överhuvudtaget är, kan vara eller måste vara. En aspekt av ”religion” är ju till exempel det som människor idag kanske hellre beskriver som ”spiritualitet” eller ”andlighet”, och det finns inget sunt i att bara kasta ut just det barnet med badvattnet.

Och dels tror jag religionskritiken (liksom kritik av olika slags höger- eller vänsterextremism) förr eller senare måste övergå i ett konkret konstruktivt arbete för en stark och frisk demokratisk–humanistisk samhällsgrund. För en god ”demokrati” om man så vill. Det räcker inte med att snacka om allt som är dåligt med ”religion”, eller någon specifik religiös kulturström, utifrån någon tämligen reducerad och ibland förvrängd bild av den komplexitet, variationsrikedom och djup av mänskliga företeelser som faktiskt ryms under den och den rubriken.

Det är klart att vi måste försvara demokratin mot islamism, i den mån det kommer behövas även med fysisk kraft, och likaså mot alla former av anti-demokratisk rörelse ur de västerländska samhällena själva. Om det så kallas kristen fundamentalism, högerextremism, nationalism, vänsterextremism, teknokratisk totalitarism och så vidare. (Att till exempel älska och värna om svenskt kulturarv och det svenska språket är inte vad det handlar om, det gör en inte automatiskt till någon ”reaktionär nationalist”.)

Men det konkreta arbetet för det demokratiska Skandinavien och Västerlandet är långt mycket mer än att bara ta avstånd från och med politiska eller militära medel bekämpa demokratins mer eller mindre uppenbara ”fiender”. Vi har så mycket arbete att göra, nog för att fylla många livstider!

Jag tar det inte alls för orimligt att tro såhär: Antag (I) förbättrade ekonomiska omständigheter och praktiskt såväl som juridiskt grundlagsskyddade mänskliga rättigheter, (II) högkvalitativt socialt skyddsnät, god barn– och äldreomsorg och inrättningar för vård och hälsa, samt (III) rika möjligheter för och satsningar på utbildning, bildning, lek och konstruktiv kulturverksamhet, inklusive ökat rum för de uttryck som faller under rubriken ”spiritualitet”. Då kommer intresset för ”religion” såväl som ”nationalism” såsom ett slags politisk alternativvision respektive den relativa men i längden illusoriska tryggheten i gamla mönster och strukturer att med tiden ge vika.

Den demokratiska grundstämningen kommer helt enkelt framstå som det mer attraktiva alternativet, för den absoluta lejonparten av medborgare. Må Solen lysa över mannen instängd i kappan tillräckligt länge, och han tar självmant av sig den.

Jag säger: Satsa på mer utbildningsmöjligheter, men byggda på demokratins egna etisk–filosofiska grundvalar, såsom fri vilja (samtyckesprincipen). Lägg för allt i världen inte ner folkhögskolor, stäng för allt i världen inte gamla fina muséer och konsthallar. Satsa inte mindre på kulturverksamheter, satsa istället mer och bredda den folkliga bilden av kulturbegreppet. Satsa inte mindre på de gamla och sjuka, satsa istället mer på en värdig ålderdom och medmänsklighet. Värna om och skydda naturen på Jorden; djuren är våra vänner och naturen är själva vår livsförutsättning och moder.

Satsa inte på att allt ska tjäna avgudarna Pengar eller Ego, satsa istället på solidariteten människa till människa och människa till naturen. Och på en omfattande, fri och friskt grönskande kulturgren av Skandinavien liksom av alla Demokratiska länder. Här och nu och för alla framtida generationer.