S1. Frågan huruvida ”vetenskap” och ”andlighet” går att förena med varandra förutsätter en reflektion över vad det är man alls lägger in i det ena respektive det andra ordet.
(a) Det är generellt viktigt att förmå skilja mellan den mänskliga verklighetens praktiska dag för dag (till döden) respektive den teoretiska nivå i vilken vi inträder i reflektion och samtal kring olika frågor/teman X, Y, Z, … Och eventuellt undersöker argumentation pro et contra någon tes T1, T2, T3, … i relation till något tema.
Alltså teman såsom kropp och själ–problemet (innefattande frågan om ”själarnas öde” efter döden), frågan om det gudomligas existens, natur och egentliga roll i våra liv eller frihetens/den fria viljans problem. Desssa är vad man kunde kalla de tre kronfrågorna för metafysiken i Kants filosofi. Ytterligare ett exempel är frågan om förhållandet mellan materien respektive medvetandet.
Det finns ju ingenting som omedelbart, ”a priori”, utesluter olika handlingsmöjligheter (handlingsmönster) ur våra liv. Olika sfärer av mänsklig aktivitet kan svara mot tämligen olikartade psykiska och/eller andliga behov, erfarenheter, syften och dimensioner av tillvaron. Det finns ingen grund för att anta att den ena sortens sfär av handling och erfarenhet självklart skulle gå att ”reducera” till någon annan, kunna ”förkortas bort” ur den mänskliga ekvationen bara sådär.
Ett visst sätt att leva behöver som sagt inte utesluta olika saker. Vidare kan ju i en mening natur– och humanvetenskapliga, liksom logisk–matematiska studier av olika slag, vara ett viktigt led av just en människas andliga liksom filosofiska sökande, erfarande och tänkande. (Studier av matematikvetenskap har till exempel varit ett av flera viktiga element utav mitt andliga såväl som intellektuella liv.)
Dessutom kan man faktiskt — i vissa porträtt åtminstone — uppleva en människas arbete med vetenskapen som ett autentiskt uttryck för andlighet eller ”spiritualitet”, och i de fallen kunde man säga att vetenskapen utgör ett led i dennes andlighet, i andligheten.
(b) Om man, som kontrast, med ”andlighet” ungefär vill stanna vid ett intellektuellt omfattande (
Ett samtal som i dagsläget även inbegriper att ta del av och reflektera över olika slags erfarenhetsmaterial, såsom: kliniska erfarenheter av störningar i hjärnans funktion (hjärnskador, demens, hjärntumörer, etc) i korrelation till förändringar hos personen såsom medmänniska; detaljrika beskrivningar av kliniska nära döden–upplevelser (NDU); färgstarka tidigare liv–minnen eller reminiscenser av icke förkroppsligade tillstånd, under exempelvis hypnos eller meditation, eller som barn i vissa fall kan återge. Dessa jämte andra sorters själsliga upplevelser.
(c) Vidare, antag man utgår ifrån — som jag, likt åtskilliga med mig skulle göra — att det finns en intim och ofrånkomlig väsensförbindelse mellan det andliga och det etiska, mellan andlighet och etik, så att även om det förra går långt vidare och bortom enbart ”etik och moral” i gängse mening, så är det senare ändå inkluderat i det förra som en grundläggande aspekt.
Då är det uppenbart att det kan finnas påtagliga spänningar, i åtminstone en bemärkelse, liksom det kan finnas en väsenskonflikt mellan genuin andlighet och ett alltför aggressivt och hänsynslöst företagande, industrialisering, teknikdyrkan, rovdrift på naturen, industriell djurhantering, blind konsumism, med mera.
Nämligen, beroende på i vilken anda (jämför eng. spirit) forskning och vetenskaplig utbildning bedrivs eller inte bedrivs; om det så handlar om matematik, naturvetenskap, teknologi, medicin eller humanistisk/humanvetenskaplig forskning och utbildning.
Vad man föreställer sig syftet med forskningen vara; vilken grundton som präglar undervisning och doktorandtjänster; vilka ”friheter” man tar sig med djur och natur; varifrån man godtar sin ekonomiska finansiering; vilka attityder till människor och andra levande varelser forskaren eller olika institutioner ger uttryck för. Och så vidare.
(d) Om man vill dra en tematisk linje kring förhållandet mellan ”andlighet” och ”religion”, så uppstår många olika slags frågor och relationer samt spänningar och konflikter. Både i relationen andlighet — religion och i relationen religion — vetenskap — förnuft.
När det kommer till kristendomen eller kristna kyrkan, vilka av många olika och förstås även historisk–kulturella skäl upptar mycket av debatten kring vetenskap, religion, förnuft och samhälle i västerlandet, så tror jag att våra konfliktupplevelser bara mycket sällan handlar om specifikt naturvetenskapliga frågeställningar (och så gott som aldrig om matematiska). Exempel skulle vara saker som (de bitvis ganska komiska) debatterna kring ”kreationism” versus ”evolutionism”, som dock är mer eller mindre kännbara beroende på vilket land (i delar av USA ganska påtagliga).
Den ambivalens och olustkänsla människor kan känna inför olika (världs)religioner handlar troligen oftare om saker som, exempelvis: etiskt tvivelaktiga aspekter av och passager hos Bibeln och andra heliga skrifter och hur man förhåller sig till dem; kyrkor eller andra religiösa institutioner som koncentration av enorm auktoritär (anti–demokratisk) världslig–politisk makt, för västvärldens del speciellt i historiska tider; åsikter om acceptabla former för erotiska relationer, sex utanför äktenskap, preventivmedel, etc; syn på könen/kvinnan och stelning av könsroller i familjeliv, (kyrkliga) ämbeten, religiös organisation, teologi, centrala skrifter, med mera; kommunikationsmönster byggda på skuldbeläggande, skam, rädsla och förminskande; olika slags mer eller mindre obehagliga former av kränkande av integritetsgränser, alltså tvång, gränsövertramp, intolerans, exklusivism, trångsynthet, ”vi och dom”–tänkande och i slutändan traumatisering och våld med religiösa förtecken.
— Här kommer man alltså in på många komplicerade både filosofiska frågor och praktiska problem, där olika slags perspektiv kan aktualiseras: etiska, samhällsfilosofiska (politiska), psykologiska, historievetenskapliga, religionsfilosofiska, metafysiska med mera. Knappast bara natur– och matematikvetenskapliga. Frågor om samhälls– och kulturhistorien, demokrati, modernitet, urbanisering, medvetandeförfattningar med mera.
S2. Ur åtminstone en synvinkel är det en själv-evident sanning att alla specialvetenskaper är fullt förenliga med föreställningen om en andlig ordning, dimension eller verklighet utöver den mänskliga tillvarons blotta brutalitet. Dess grövre sidor, dess grymheter, illvilja, mörker, kaos, orättvisor, ångest, rädsla, girighet, hat, smärta och lidande.
Tänk till exempel bara på den oöverskådliga mängden av alla människor, idag och genom historien, som framhärdat i, gett uttryck för och valt att åtminstone försöka stå upp för ”de ljusets ting”, som vi känner igen som exempel på dygder och uttryck för just andlighet.
Generellt en genuin omsorg om olika saker i sitt liv. En kärlek till, tacksamhet för och omsorg om familj och andra människor. Eller djuren och växterna (och svamparna), bergen och haven på denna hänförande planet.
Därtill: saker som en strävan efter lagstyre, mänskliga rättigheter och samhällelig balans, ömsesidighet, symmetri, hållbarhet. Läsande, skrivande, samtal, skogspromenader, meditation och andra andliga övningar/praktiker. Konsthantverk, konst, litteratur, teater, film, dans, sång och musik. Bibliotek och andra institutioner för kunskap och bildning. En strävan efter förståelse, insikt, orientering, överblick, klarhet, precision, struktur i tänkandet.
Till allt detta kommer sedan förvisso hela den rika flora av mänskliga upplevelser, djuperfarenheter eller insikter som i olika kontexter kallas för ”andliga”, ”religiösa” (som hos William James) eller i vissa fall ”mystiska” (alternativ term i religionsvetenskapen är mystika).
Det här är ju alltså inget frågetecken och så att säga blott ogrundad spekulation. Det är bara något vi kan behöva påminna oss själva om (inte minst genom studier inom humanioran). Det ligger i öppen dag. Andligheten är en påtaglig realitet därför att vi redan är andliga varelser även i en helt uppenbar, icke–spekulativ bemärkelse, som inte i sig handlar om det eventuellt hinsides eller om spekulationer kring fördolda kausalmekanismer till vårt ”beteende”.
(Man kunde kanske, med Kant, säga att andligheten liksom etiken åtminstone såtillvida besitter ”autonomi”, utöver de frågor som kan ställas och i vissa lägen bli till ett genuint tvivel om dessa sakers vidare ”objektivitet” bortom graven. Eller om fördolda orsaker till våra handlingar ”bakom skynket” — ”den fria viljans” filosofiska problem, därtill den tredje utav Kants tre kronfrågor för metafysiken).
tomasmalm.online 
Lämna en kommentar